Tandhistorian.

Har kollat på bilder av mig själv som är tagna under hösten och ser att jag ler med tänderna på i stort sett alla. Någon där ute kanske därför drar slutsatsen att jag är otroligt nöjd med mina tänder. Ja, jag kan redan nu konfirmera att detta kommer bli ett inlägg om mina tänder. Lite konstigt inser jag själv. Men hur som helst vill jag bara poängtera att jag inte har någon speciell relation alls till mina tänder. Jag älskar dem inte, men jag hatar dem inte heller. När jag var liten hade jag jordens största glugg. Jag kunde kila in en tiokrona utan problem. Tandläkaren sa att jag inte behövde någon tandställning för tänderna skulle räta till sig automatiskt när jag fick mina visdomständer. Och han fick rätt, för numera är mina tänder ganska så raka faktiskt. Dock tänker jag fortfarande att jag har jordens största glugg och när jag säger det ibland så brukar folk bara kolla på mig och skaka på huvudet.
.
Det jag egentligen ville säga med detta inlägg är att jag inte ler på grund av att jag älskar mina tänder. Jag ler för att jag är glad - tandvisningen är en direkt konsekvens av detta.
.
En bild där ni hade sett min gigantiska glugg om inte mini-jag hade haft ett knä i vägen.
RSS 2.0