Nu är det höst, ni vet. Årstiden som liksom glöms bort i deppen för att sommaren är över och peppen på vinter och allt juligt. Men hösten är ju också rätt fin. Stora halsdukar, tedrickande och sån där härligt frisk (skånsk) höstluft utlovas... Kanske inte riktigt det jag tänker på när jag sitter i köket och lyssnar på höstens första riktiga oväder utanför fönstret. Med gårdagsnattens cykeltur i regnet i färskt minne känns det inte så himla lockande att stiga ut i blåsten, trots att det väntar en mjuk säng och varm famn i andra änden av stan. 

Istället kokar jag te och bakar världens största chokladboll. Mjuka sängar och varma famnar finns alltid kvar, men chokladbollen finns nog inte kvar så länge till. Haha, NOM!