Alltså januari. Deppmånaden. Varför finns den ens? Som många andra har jag lyckats gå ner mig i någon light SAD (seasonal affective disorder) och tycker att livet suger. Går och lägger mig vid senast klockan nio varje kväll, tjurar när jag måste ta på mig minst fyra lager kläder innan jag går ut och är världens tristaste sambo, kompis och klient som bara gnäller, sover och pluggar. Kom precis och tänka på hur det är under våren och sommaren; solen går upp innan kl 7, det är blad på träden utanför, man kan sitta på uteserveringar utan att frysa ihjäl och BADA (bara tanken på att bada nu ger mig urinvägsinfektion). Längtar efter vårens så jag håller på att gå av!

 

Nu till lite roliga saker som har hänt på sistone. Jag har börjat handla ekologiskt och baka bröd! Känner mig så himla helylle och börjar alltså sakta men säkert konformeras till den stereotypa psykologstudent (som ni kanske märkt diagnostiserar jag ju redan nu mig själv och min omvärld). Därutöver sköter jag mina studier ordentligt! I och för sig är det inte så svårt när den nya kursen är superspännande (även om den handlar om "eländets elände") + att det är så himla kallt utomhus att jag ändå inte har någonting bättre för mig än att läsa.