Under de senaste året har jag skrivit en masteruppsats helt själv, besökt ett nytt land, skaffat katt, tagit examen, köpt en bil och skrivit på anställningskontrakt för mitt första riktiga psykologjobb. Jag har lärt känna mig själv bättre - genom andra, genom terapi och genom mig. Jag har börjat vila i tryggheten av att livet bär mig i exakt den riktning som det är tänkt. 

 

Det bästa som hänt är att livet lett mig till honom. När vi inte ens letade efter varandra så fann vi varandra. Som ett uppvaknanande ur en dimmig dröm. Allt blev klart och självklart tillsammans med honom. Han var exakt det jag behövde för att ta ut en kurs i post-examen-svindeln och nu-börjar-livet-ångesten. Det har varit en höst av jobbig men fin höst med kärlek på distans och en jobbidentitet som utkristalliserats. Nu väntar en vår och sommar av förberedelser (samt jobb) och sen flyttar jag till ett annat land! Är skräckslagen och taggad samtidigt! <3